Ännu en vecka har gått och den här veckan har varit min första arbetsvecka on my own. Det har varit en lång och tuff vecka men jag tog mig igenom den. Jag får väldigt mycket stöd ifrån mina värdföräldrar och dom gör allt för att det ska bli lättare för mig.

 

Arbetsveckan har för det mesta bestått av lek i alla möjliga former - spelat fotboll, pysslat, spelat basket, lekt skola, lekt affär, dansat, lekt utomhus osv. I torsdags tog jag E till hennes biblioteks "klass" där dom läser böcker och får göra lite pyssel. I fredags kom grannen över och visade oss hur man gjorde origami kalkoner. Thanksgiving närmar sig nu! Denna vecka har jag jobbat i stort sätta 8-17.30 varje dag, i fredags var jag ledig ca 2 timmar när E var i skolan. E går i skolan tills 12 på måndagar, onsdagar och fredagar så då får jag lite ensam tid under dagen annars har jag henne hela dagen. Som ni alla vet så är jag van vid att vara ledig under dagen så detta är ovant. Min första hela arbetsdag, tisdag, gick oerhört långsamt. 10 minuter kändes som en halvtimme och jag kände mig rätt klar efter den dagen. Annars har det ändå gått rätt bra.

 

Utanför jobbet har jag tagit en liten snooze på soffan, hängt med familjen och i torsdags kväll följde jag med familjen till skolan där de äldsta två går där dom hade World Culture Night. Där fick man gå runt och smaka på mat/godsaker från andra länder och ta reda på lite mer saker om länderna. Min värdmamma tyckte att vi skulle ha fixat ett bord för mig och Sverige. Kanske om jag hade kommit tidigare. Anyway. I fredags medan E var i skolan träffade jag en annan au pair som bor ca en timme bort. Hon var väl snäll men jag vet inte om det är någon jag kommer hänga med jättemycket.

 

Gårdagen var en väldigt busy dag. På morgonen hade jag mitt "välkomst"-möte med min LCC. Det är ett möte som alla au pairer måste inom loppet av de första två veckorna i familjen - ett möte som jag har haft två gånger innan. Min LCC kom hit till huset runt kvart över tio och åkte hem närmare tolv. Hon är helt ny så det var hennes första "välkomst"-möte. Vi pratade om allt möjligt och hon ställde dom frågor hon hade. Efter mötet hade barnens kusin barnkalas som vi åkte till. Efter kalaset åkte vi hem och jag lagade köttbullar som jag tog med till mitt au pair möte som jag hade igår kväll. Mötet var väldigt tråkigt och obekvämt. Det var fem andra au pairer där - två av dom från Tjeckien, två från Tyskland och en i från Österrike. En av tjejerna från Tyskland kunde också prata tjeckiska så tjejerna hoppade mellan att prata tjeckiska och tyska. Självklart pratade dom engelska också men pratade en del av sina egna språk. Fyra av tjejerna var väldigt nära kompisar (den femte kom igår men har redan en connection med två andra pga att hon kan prata deras språk) så dom skratta och skämta med varandra. Jag satt mest där tyst och räknade ner minuterna tills jag kunde få åka hem. Ingen av tjejerna kändes som några jag vill umgås med på min fritid. Jag hade en magkänsla att det skulle vara svårt att hitta kompisar och efter mötet känns det som att det stämmer. Jag ska kontakta en LCC i norra Connecticut och se om hon har några au pairer som bor när mig. Fram tills jag hittar kompisar klarar jag mig bra med min familj - dom är rätt grymma! 

 

På tal om familjen så fortsätter dom berömma mig och visa hur tacksamma och glada dom är att ha mig här. Något som känns så himla bra är att barnen ser mig som någon dom kan vända sig till. Även när föräldrarna är hemma kan det hända att dom frågar mig om dom kan få något speciellt(godis/juice etc.) eller om dom får lova att göra någonting(titta på tv, leka utomhus etc). I fredags hände också något fantastiskt. Barnens mormor var här och städade och vid ett tillfälle så gjorde E illa sig och barn är barn så jag väntade på att hon skulle gå till mormor och söka tröst MEN hon kom till mig. Förstår ni hur bra det kändes? Success! Det går inte en dag utan att familjen säger något om hur bra jag är för dom eller hur glada dom är att jag kom till dom. Min värdmamma presenterar mig inte längre som bara en au pair utan en familjemedlem. Mormorn sa att jag var Guds gåva och min värdmammas bästa vän sa att jag är awesome varpå min värdmamma svarade att det är jag verkligen. Jag känner mig så välkommen och bekväm här. I love it! 

 

Idag ska jag kanske åka till köpcentrumet och sen i eftermiddag ska min värdmamma vara värd för ett Ava Anderson party (lite så som tupperware och ljus partyn osv) så då får jag träffa fler nya människor. Jag ser fram emot det! Nästa vecka jobbar jag bara måndag, tisdag och onsdag för på torsdag och fredag är mina värdföräldrar hemma pga Thanksgiving. Det blir en bra vecka! 

 

Nu avrundar jag detta inlägg med några bilder. Ha det så bra!