Thank you!
Nu är det dags för mig att säga tack och hej. Mitt äventyr är nu över på riktigt och mitt liv som au pair är nu ett minne blått. Jag kommer att behålla bloggen här för att inspirera andra som funderar på att åka och självklart för att jag ska ha något att titta tillbaka på och minnas allting som jag var med om.
Allting börjar någonstans och här började resan för mig:
Nu står jag här mer än två år senare och nu är jag en helt annan person. Tjejen ni ser på bilden ovan är Lina, 19 år gammal och oerfaren. Tjejen på bilden nedan är en orehört trött men mycket mognare och mer erfaren Lina, 21 år gammal. Jag har vuxit så oerhört mycket under dessa två år och jag vill inget annat än behålla det så och växa ännu mer. Mellan dessa två bilder hände så himla mycket i mitt liv och jag kan inte ens med ord förklara allt som jag har varit med om och jag kan inte med ord beskriva alla känslor som har gått igenom mig under dessa två år. Jag har verkligen fått leva som en amerikan och fått uppleva alla möjliga högtider, traditioner och vardagliga saker. Det har verkligen varit superspännande! Jag har fått bo på tre olika ställen i tre olika familjer och fått tre olika upplevelser. Detta har gjort dessa två år något så otroligt lärorikt och givande. Jag är otroligt glad för alla människor jag fick chansen att lära känna under min tid i USA och för allt folk som jag nu ser som mina nära och kära. Jag hoppas och tror att jag kommer hålla kontakt med dessa människor en lång tid framöver.
Jag gjorde ett inlägg i juni 2014 där jag la upp några bilder som jag hade hittat som jag la till på min bucket list. Jag tänkte att jag kunde lägga upp de som jag nu har klarat av och kan bocka av.
Nu vill jag ta och säga tack så mycket till alla er som har funnits där för mig under dessa två år. Ni är alla guld värda och ni har alla bidragit till att mitt äventyr blev så otroligt bra som det faktiskt blev. Sen vill jag säga tack så mycket till alla ni som har läst min blogg och följt mitt äventyr på ett sett eller annat. Det har varit jätteroligt att se att folk läst min blogg och för dom roliga och fina kommentarerna jag har fått. Ni är också guld värda!
Allra sist vill jag tacka min familj och mina vänner. Både min riktiga familj och mina värdfamiljer. Ni har alla en plats i mitt hjärta och ni har bidragit med så himla mycket under mina två år. Tack till mina vänner som har stöttat mig och guidat mig när jag har behövt det. Jag är glad över att ha er alla i mitt liv!
Nu är som sagt detta äventyr över men detta betyder inte att mitt liv som amerikan är över. Jag må inte var i USA längre med amerikanen i mig finns fortfarande kvar. You can take the girl out of the US but you can't take the US out of the girl. En del av mig kommer alltid vara kvar i USA och när jag åker tillbaka för att hälsa på eller semestra så tar jag tillbaka den delen för en liten stund. Min första värdmamma sa alltid "you're lucky to have so many to love and so many to love you back" så precis så tänker jag tänka. Home is where my heart is and I left a little piece of it in many places. USA, ni har inte sett det sista av mig minsan. I will be back!
Nu har jag varit hemma i en månad och det går mycket bättre nu än vad det gjorde i början. Jag har accepterat att det är Sverige som gäller nu och jag tänker faktiskt inte så mycket på allt längre. Jag har många saker framför mig och jag ser fram emot att skaffa jobb och sedan börja plugga. Vi får se vad som händer och fötter. Jag är redo för nästa äventyr iallafall!
Med detta sagt så säger jag ännu en gång, tack så himla mycket! För allt, verkligen. Ni får alla ha det så bra så hörs vi kanske någon gång. See you later, alligator!
Ps. om ni har några frågor eller funderingar så är det bara att slänga iväg en kommentar så svarar jag gladerligen på den.