Här kommer en snabb uppdatering innan jag går och lägger mig.

 

Om 9 minuter slår klockan midnatt här vilket betyder att det amerikansk tid är den fjärde augusti, i Sverige har den dagen redan kommit. Vid den här tidpunkten(svensk tid) för ett år sedan låg jag och vred och vände på mig på luftmadrassen som jag sov i den sista natten på svensk mark. För ett år sedan var kroppen fylld med nervositet och nyfikenhet. För ett helt år sedan sa jag hejdå till min familj och satte mig på planet som skulle ta mig till mitt största äventyr jag någonsin varit och troligvis någonsin kommer att vara på. Det har gått ett helt år sedan jag lämnade Sverige, ett helt år fullt av massa olika känslor och stunder av lycka och sorg.

 

Jag kan inte förstå att dagen är kommen, dagen då jag ska lämna min värdfamilj och mina nya vänner och staden jag lärt mig att älska. Detta har blivit min nya trygghet, en trygghet jag nu ska lämna för att bygga upp en ny trygghet på ett nytt ställe. Ett år går så himla fort, fortare än man någonsin kan tänka sig. Idag hade jag mitt avskedsparty och jag har nu sagt hejdå till de vänner jag har här, människor som jag har kommit så himla närma, människor som har stått vid min sida och stöttat mig. Vi har gått igenom det här tillsammans och det känns oerhört tungt att lämna dem och inte vet när man kommer att träffa dom igen och om det någonsin kommer att ske. Jag hoppas att tror att vi en dag träffas igen. Imorgon kommer jag ta avsked av min underbara värdfamilj som verkligen har blivit som en andra familj, en otroligt värdmamma och fantastiska värdbarn som jag har träffat nästan varje dag i ett helt år. Imorgon är det över, imorgon säger vi hejdå och det kommer att bli tuff. Kanske tuffare än att säga hejdå till alla där hemma just för att jag inte vet när jag kommer att se dom igen. Alla där hemma träffar jag när jag kommer tillbaka, efter ett eller i mitt fall två år. Jag ska göra mitt bästa för att hälsa på familjen igen innan jag åker tillbaka hem till Sverige. Jag lovar inget men jag ska göra mitt bästa! 

 

Men...

 

Imorgon sätter jag mig på planet mot ännu ett äventyr. Dags att börja om från ruta ett igen, iallafall nästan. Jag har ett år kvar och så mycket mer av USA att se. Det ska bli spännande att få bli en del av en ny familj och lära känna nya människor. Även fast det kommer att bli tufft att säga hejdå imorgon så är jag ändå spänd av förväntan över vad som väntar på mig "over there". Colordao, Denver - let's see what you have to give. 

 

Nu ska jag knyta ihop detta inlägg med att tacka alla som har följt mig och stöttat mig under mitt första år. Det betyder oerhört mycket för mig. Jag hoppas att ni vill följa med under mitt andra år också. Chapter 2 - let the story begin...