Dag 15
Sista dagen på California Sun Tour. Vi begav oss tidigt mot San Francisco för att få så mycket tid där som möjligt. Det tog några timmar att åka dit och när vi kom fram åkte vi direkt till the hostel som såg mer ut som ett hotell för att checka in. Dock var inte våra rum klara ännu så vi lämnade bara våra väskor där och åkte vidare mot Fisherman Warf där vi gick runt och tittade lite. Sedan åkte majoriteten av oss(alla utom fyra) på en segeltur som tog oss runt Alcatraz och under Golden Gate Bridge. Det var väldigt roligt och häftigt, dock väldigt blåsigt och kyligt. Efter att vi kommit tillbaka så samlade vi ihop oss och åkte mot Union Station för att äta på Cheesecake Factory. Vi fick dock vänta ett bra tag, närmare bestämt två timmar, så jag och en till satt där och väntade medan några åkte till hostel och andra gick runt och kikade. När vi var klara hade vi varit där nästan fem timmar. Det blev en lång kväll men det var också så himla roligt. Vi åt middag och pratade och skrattade och hade det allmänt kul. Vi gick sedan tillbaka till hostel och sedan började vi säga hejdå.
Det var nu dags att splittras efter två otroligt roliga veckor tillsammans. Det började tufft med att dom bara pratade tyska men det slutade så himla bra och det var otroligt tråkigt att säga hejdå till många av dom. Några har jag fortfarande kontakt med medan andra bara var roligt att resa runt med då. Det är två veckor jag absolut kommer att komma ihåg en lång tid framöver och något jag kommer titta tillbaka på när jag känner mig nere eller har tråkigt. Jag är så tacksam över att jag fick chansen att göra den resan och jag rekommenderar den verkligen till alla er där ute. Om inte med Au Pair Adventures så rekommenderar jag verkligen att göra en egen roadtrip och att se många av dom här ställena som jag fick besöka, speciellt Lake Havasu, Las Vegas och Yosemite National Park. Det är verkligen värt det!
Nu tänkte jag också att jag kunde nämna namnen i gruppen som jag så fint har kallat “vi” när jag har berättat. Först och främst är det Martha som var min buddy under resan. Vi delade tält, hostel-rum och hotellrum och gjorde det mesta tillsammans. Sedan har vi Sarah som jag också kom väldigt närma. Sen har vi Romy(som jag också kallar Romeo). Marie, Toni och Johanna som jag hängde med i Vegas. Anna, Carina, Maria, Sophia och så grabbarna förstås - Tobias och Markus. Sedan har vi vår awesome tour guide som förtjänar en eloge - Dakota. Den här gruppen gjorde resan awesome och vi hade en fantastisk tid tillsammans.
Sedan finns det några “vi” ifrån andra guppen också - Marlene, Martyna, Ann-Sophie och så Franziska som ni kommer få höra om mer nu.
Dag 16
Denna dag sa man hejdå till resten av människorna för att sedan dra sig vidare till Seattle tillsammans med Franzi. Vi åkte till flygplatsen direkt efter checkout vid elva och sedan hängde vi där på flygplatsen tills vårt flyg gick efter två. Vi kom fram till Seattle vid halv fem och tog oss sedan in till själva Seattle. Vi checkade in på det hostel vi bodde på och sedan drog vi neråt mot downtown och Pike Place Market som på kvällen på en lördag var väldigt tomt. Vi satte oss och åt middag och sedan tittade vi i en souvenir butik innan vi drog oss tillbaka till the hostel.
Vi var båda helt slut efter två veckor av resande och att gå o lägga sig sent för att sedan vakna tidigt och packa ihop allt så vi beslutade oss för att ta det rätt så lugnt i Seattle. Vi gick och la oss runt nio varje dag tror jag vilket var väldigt skönt. Den här natten sov jag så himla dåligt dock pga att det under lördagen hade varit så himla varmt vilket gjorde rummet jag sov i så sjukt varmt. De hade ingen AC utan fläktar som bara blåste runt den varma luften och jag svettades som bara den och kunde knappt sova. Det var lite jobbigt men några få timmars sömn fick jag nog.
Dag 17
Vi började morgonen med frukost och sedan begav vi oss mot Kerry Park som ligger uppe på en kulle och har en fin utsikt över Seattle. Det var dock rätt så grått och mulet så man kunde inte se berget, Mount Rainier, som ligger precis bakom om man tittar det hållet så det var tråkigt men annars var det vackert. Vi gick sedan ner till vattnet och gick längs vattnet ner till Pike Place Market som det var lite mer liv i nu på förmiddagen/lunchtid på en söndag. Det var alla möjliga stånd och dom sålde allt ifrån smycken, blommor till frukt och fisk. Det var verkligen market feelings när man gick där. Vi gick sedan till the Gum Wall som för er som inte hört talas om det är en gränd där väggarna är fyllda med tuggummin. Jag vet inte varför någon startade detta men den finns iallafall där och även fast det är superäckligt så har den ändå sin charm. Vi bidrog med varsitt tuggummi för man kan ju liksom inte gå dit och sen inte bidra. Efter att vi var klara med tuggummiväggen så gick vi till Chipotle och åt lunch och sedan drog vi till Colombia Tower där vi åkte upp till 72:a våningen. Man kan antingen åka upp i det kända Space Needle eller i Columbia Tower och få utsikt över staden och dess omgivning. I Columbia Tower får man ju dock även med Space Needle i utsikten. Vi var där upp ett tag och tittade på allt runt omkring. Vi åkte sedan ner igen och gick till massa olika affärer och kikade lite. Vi gick sedan på bio och såg Bad Moms vilket var en väldigt bra film som jag rekommenderar. Efter filmen gick vi tillbaka till Columbia Tower för i biljetten ingick det att man kunde åka upp och ner och komma tillbaka flera gånger så vi passade på att gå tillbaka när det blev lite mörkt så att vi kunde få den utsikten också. Efter detta gick vi tillbaka till the hostel och gick ganska snart och la oss. Det var en väldigt busy men eventful och rolig söndag.
Dag 18
Vi tog lite sovmorgon och åt frukost vid halv tio. Efter det gjorde vi oss iordning snabbt och gick sedan ner till vattnet och till pieren och tog en färja över till en ö som heter Bainbridge Island där vi gick runt och kikade lite. Vi åt crepes och sedan gick vi runt och kikade lite till innan vi drog oss tillbaka till Seattle downtown. Vi gick runt vid hamnen och tittade och sedan drog vi oss till Space Needle och parken där. Det var en väldigt fin park och det fanns en stor fontän som barnen kunde springa runt och leka i. Om jag hade varit ett barn så hade jag älskat att leka i den. Väldigt häftig! Vi satt där ett tag och bara tog det lugnt och sedan gick vi och åt frozen yogurt och sedan gick vi tillbaka till den parken igen. Vi drog oss sedan tillbaka till the hostel och kom tillbaka vid 18-19 och sedan tog vi det lugnt på rummet och bara satt och pratade om allt och inget. Till slut var det dags att säga hejdå då Frazi skulle åka till flygplatsen rätt så tidigt dagen efter för att flyga hem till Tyskland. Det var otroligt roligt att få spendera några dagar i Seattle med henne och vi kom så bra överens. Jag är glad att jag hittade henne att resa dit med för det hade inte varit lika roligt att vara där i Seattle själv.
Dag 19
Sista dagen på mitt lilla äventyr spenderade jag genom att försöka hitta något att göra innan jag kunde åka till flygplatsen. Jag checkade ut från the hostel vid tio-elva och sedan drog jag mig ner till Pike Place Market där jag kikade lite och sedan köpte jag en majskolv till lunch. Riktigt smaskigt! Sedan drog jag mig till Starbucks där jag FaceTime’a med Izzi en stund och sedan satt jag och läste. Efter att ha suttit där ett bra tag bestämde jag mig för att dra mig till parken som jag och Frazi besökte dagen innan, den med stora fontänen, så jag låg där och läste ett bra tag. Sedan gick jag tillbaka till the hostel för att hämta mina väskor och sedan drog jag mig mot flygplatsen. Mitt flyg gick runt tio på kvällen och klockan var väl runt sex eller sju när jag kom till flygplatsen så det var en väldigt lång väntan. Jag åt middag och satt och läste lite. Tiden gick så himla sakta… Men äntligen fick jag gå på planet som tog mig till Washington DC.
—> Dag 20
Jag landade i DC runt halv sju på morgonen tror jag, östkust tid, vilket på västkust tid som jag var inställd på var halv fyra och jag hade lyckats somna någon timme. Sedan gick nästa flyg runt åtta. Jag åt lite frukost och sedan satte jag mig vid gaten och väntade. Tio minuter innan boarding lyckades jag slumra till och när jag vaknar så är det helt tomt runt omkring mig och på skärmen står det “final boarding” så jag tog mina grejer och sprang in. Det var nära ögat där alltså! Där kunde jag ha missat mitt flyg vilket inte hade varit så roligt. Jag var så himla trött och ville bara komma hem. Jag landade i Hartford runt halv tio där min värdpappa och barnen hämtade upp mig. Tjejerna var väldigt glada över att se mig och de sprang fram och kramade mig när jag kom. Så himla kul att se dom igen! Borta bra men hemma bäst.
Så, där hade ni hela min resa. Det var verkligen 20 dagar som jag kommer att bära med mig en lång tid framöver, 20 dagar som jag sent kommer att glömma. Jag är så oerhört tacksam över att jag fick chansen att åka på detta äventyr. Så himla bra blev det och jag är så överväldigad över vad jag fick se. Så mycket som jag var med om under dessa 20 dagar hade jag nog aldrig varit med om tidigt. Det var svårsmält och jag tror inte att jag insåg vad jag hade varit med om förens ett bra tag efter, om jag ens har gjort det nu. Jag älskar att berätta för folk om allt häftigt jag fick vara med om och jag hoppas att ni har tyckt att det varit roligt att läsa om. Det blir en hel del läsande men hoppas att bilderna hjälpte lite. Jag hoppas att ni snart kan få bege er ut på ett stort äventyr för det är verkligen så himla roligt och lärande. "We must take adventures to know where we truly belong.”
Sista veckan
Efter min resa hade jag en vecka i Longmeadow innan det var dags att åka hem till Sverige. Denna vecka spenderade jag genom att umgås med familjen och mina kompisar.
Vi firade bland annat G som fyllde år i september efter att jag hade åkt då jag lovade henne att vi skulle fira innan jag åkte. Under helgen kom också några kompisar till min värdfamilj och då blev hon firad då också. På söndagen var vi även på kalas för en av E’s bästa kompisar. Lite firande här o där.
Sedan hjälpte jag min värdmamma som fick nytt jobb på en skola i Longmeadow. Hon fick jobbet typ en vecka innan skolan började och hennes klassrum var helt tomt så det var väldigt stressigt där så jag hjälpte så gott jag kunde. Men jag är så himla stolt över henne och glad för hennes skull för detta gör det så mycket lättare för dom att hon nu jobbar i Longmeadow. Förut så fick hon åka 2x40 minuter varje dag och nu när dom inte har en au pair längre så är det mycket lättare för dom att hon jobbar tio minuter hemifrån. Go Host Mom!
På måndagen innan jag åkte hade E en Kindergarten playdate på skolan där hon fick träffa sin lärare och klasskamrater och på tisdagen började hon Kindergarten på riktigt Hon är så stor nu och jag är så stolt över henne. Första dagen gick bra men hon var helt slut efter skolan. Hon är ju inte van vid långa skoldagar. Nu går iallafall alla tre i skolan hela dagarna.
Jag spenderade också som sagt en del tid med kompisar - vi var på Chipotle tre gånger, dunkin donuts, spelade golf, åt frozen yogurt och bara umgicks. Måndagen innan jag åkte var dagen då vi var på Peachwave och åt FroYo och vi var så himla löjliga då vi satt och sjöng massa barlåtar och dansade och skrattade och hade så himla roligt. Efter att dom stängde stod vi utanför och dansade till musiken som spelades och vi sjöng och var allmänt galna. Det var till och med några som kom fram till oss och fråga vart vi var ifrån för vi var verkligen inte från Longmeadow, enligt dom. Vi stod och pratade med dom ett tag och det var trevligt. På tisdagen var det meningen att Veronica skulle komma hem till mig och bara umgås eftersom det var sista kvällen. Istället överraskade dom, alla mina kompisar, mig med att stå utanför med skyltar där det stod olika saker och på baksidan stod det “We will miss you so muuu”(det sista är ett internskämt) och när jag såg detta så började jag gråta. Dom är så otroligt fina mina vänner och så omtänksamma och underbara. Jag saknar dom så!
Onsdag morgon var den hemska dagen här och det var dags att säga hejdå. Det var en av hemskaste sakerna jag gjort och jag börjar typ gråta bara utav att skriva detta. Det var så himla jobbigt och det gjorde ont i hjärtat. Jag fick säga hejdå till min värdmamma först och jag grät så himla mycket. Jag kom så nära inpå min värdmamma och hon blev min bästa vän. Hon är verkligen en av de snällaste personerna jag känner och hon är så öppen och vänlig mot alla. Det var med tungt hjärta jag sa hejdå till henne. Min värdpappa och barnen tog mig till flygplatsen och jag lyckades hålla mig ifrån tårar när jag sa hejdå till dom men det var också otroligt jobbigt. Efter att jag kommit igenom säkerhetskontrollen brast det och jag kunde inte sluta gråta. Jag var helt förstörd och jag tror säkert att folket runt omkring mig trodde att något var allvarligt fel med mig. Men det var så jobbigt och sorgligt och hemskt. Det gjorde ont i mig. Jag ville verkligen inte åka hem och allra minst ville jag säga hejdå till min värdfamilj. Den långa flygresen var väldigt lång då jag inte kunde sova något då jag varje gång försökte sova började tänka på familjen och började då gråta. Det var jobbigt och jag var så himla trött. Trötthet mixade med känslor är inte en bra blandning. Onsdagen och torsdagen var otroligt jobbiga och ledsamma. En timmes sömn på ungefär 35 timmar var inte det bästa. Hemkomsten blev jobbig då jag inte helt kunde njuta av att vara hemma pga att jag var så ledsam över att lämna allt. Det blev en dålig mix. Men jag tog mig hem och jag tog mig igenom det även fast det var jobbigt och nu sitter jag här och jag lever fortfarande även fast en del av mig alltid kommer vara kvar i USA.
Min sista chipotle få flygplatsen i DC
Och där har vi min sista månad i USA. Äntligen har jag tagit mig i kragen och skrivit detta. Det tog sin tid minsan men nu finns inläggen iallafall uppe. Jag hoppas att ni tyckte det var roligt att läsa och se lite(många) bilder ifrån min resemånad.
