Det går ju bra det här med att vara aktiv och uppdatera bloggen... Till mitt försvar, halvt, så spenderade vi ett flertal dagar uppe vid camp och där är det i stort sätt screen-free som gäller vilket betyder att man inte kan gå runt med mobilen och så. Alla campers på lägret har zero tillgång till en screen vilket jag tycker att bra. När jag är där uppe så spenderar jag inte direkt mycket tid med min mobil utan lämnar den oftast i huset. Det har varit väldigt avslappnande att inte hålla på med mobilen hela tiden vilket är en av anledningarna till att jag gillar camp så mycket. Det blir som en stressfri zone. 

 

Vi var uppe på camp från fredag eftermiddag tills igår(tisdag) eftermiddag. I helgen så regnade det majoriteten av dagarna så det var lite tråkigt men måndag och tisdag var det soligt och rätt så varmt. I söndags så var det en rätt så eventful dag - på förmiddagen var det Chapel by the lake vilket, som jag nämnde förra gången det var det, är när dom sitter samlade allihopa och dom pratar om saker som alla går igenom och kommer gå igenom, saker som många känner igen sig och och som dom kan reflektera. Den här gången pratade dom till exempel om vänskap och om möjligheter. Chapel by the lake är varje söndag och är till för att reflektera över olika saker. Direkt efter det gick vi upp för att välkomna Bike for Brent cyklisterna som cyklade ifrån Boston till Becket(ca 22.4 mil) i minne av en man som heter Brent som var en stor del av Becket. De flesta cyklisterna har någon gång varit en camper på Becket. Alla på lägret visade camp spirit och skrek och sjöng när dom kom in. Efter det hängde vi lite vid vattnet där alla cyklister befann sig och vi pratade lite med dom - min värdfamilj kände väldigt många. Sedan var det lunch. Efter lunch gick jag på en promenad i skogen med min värdmamma, tjejerna, Buttercup, en dam som bor runt om kring som brukar ta hand om hundarna på lägret och sedan tre andra hundar. Noodle, Gus och Agi heter de andra hundarna och dom är jättesöta. Agi är en liten hundvalp som bara är tre månader och han är jättegullig. Noodle älskar att springa efter en boll och han har typ hur mycket energi som helst. Gus är lite äldre så han gick bakom oss istället för att springa efter dom andra hundarna. Efter promenaden tittade vi på en fotbollsmatch som dom har varje år där personalen spelar mot varandra - USA mot The Rest of The World, alltså alla som kommer från andra länder vilket är en hel del. Det finns dock ingen svensk som jobbar där men väldigt många från England och andra Europeiska länder, också från andra länder i världen. Jag har blivit lite kompis med en som heter Magdalena och hon kommer ifrån Polen. Sedan har jag också pratat med massor med andra som jobbar där. Hur som helst så vann USA, haha. 

 

Jag jobbade måndag och tisdag och det var faktiskt rätt skönt att jobba där uppe för det kändes som att tiden gick så mycket fortare. Vi spenderade i stort sätt all tid utomhus genom att gå runt och titta på alla aktiviteter, spelade corn hole, tog promenader med Buttercup, tjejerna badade, var inne i nature center med alla djuren, vi pratade med massa folk, mm. Det är så himla mycket aktiviter och en härlig atmosfär där på camp och man får extra energi. Det är också så himla fint där och en hel del snygga killar att titta på. Skämtosido, halvt. När vi är där äter vi frukost, lunch och middag tillsammans med alla campers och staff som jobbar där och det är en otrolig upplevelse i sig. I the dining hall är det en otrolig stämning och så mycket glädje. Vid middag brukar dom sjunga och alla är så excited och skriker o sjunger. Alla är också så snälla och hjälpsamma mot varandra. Exempelvis om någon stackare tappar tallrikar när han städar undan så dyker det fort upp tre andra personer som hjälper till att plocka upp. Camp är bara så himla otroligt och jag önskar att ni alla kunde få se hur det är där för jag är så oerhört tacksam över att jag har fått chansen att vara där och se detta. 

 

 

Förra veckan kom familjen hem från camp på tisdagen runt lunch så jag jobbade från lunch till fyra ungefär. Vid sex körde jag och Veronica Mayra till Boston där hon skulle spendera sina sista dagar i USA med sin första värdfamilj. Hon flög hem till Brasilien i lördags så nu är hon hemma igen. I onsdags jobbade jag knappt på grund av att barnen hade playdates som drog ut på tiden och min värdmamma skickade mig på uppdrag till posten istället. Torsdag och fredag kunde jag äntligen jobba på riktigt då min värdmamma då lämnade huset för att jobba. Så jag var själv med tjejerna vilket gjorde mitt jobb så mycket lättare. Vi spendera mycket tid i poolen som dom köpte i förra veckan, vi läste en del böcker, vi åkte till biblioteket, vi spelade spel, vi åt frozen yogurt och massor med andra saker. Tiden gick rätt fort faktiskt. 

 

 

 

 

Idag är jag ledig och familjen är upp vid camp igen(åkte tillbaka igår kväll) men kommer möjligtvis hem idag igen. Imorgon jobbar jag i stort sätt hela dagen då min värdmamma(och värdpappa) ska ut på middag. På fredag åker jag till Cape Cod och får äntligen träffa Selma. Jag är så himla excited! 

 

Jag har också insett att jag inte berättat den stora nyheten för alla - jag har fått mina flygtider hem. Jag kommer att flyga hem den 31:a augusti och landar i Göteborg den 1:a september. Lite blandade känslor över detta, mest stressad och ledsen för tillfället. Jag har lite att jobba på innan jag känner mig redo att åka hem. 

 

Med det sagt så har jag inte så mer att berätta den här gången. Jag hoppas att allting är bra med er för med mig är det super. Vi hörs snart igen!